bana..
ibland är livet som en bana. man åker upp och ner och det går fram och tillbaka. det går i en cirkel och man kan inte åka ur banan. men när man har satt sig i banan så kan man inte dra sig ut, för denna bana har man fått sen när man föddes. när man inte har vissa bra dagar så har man dåliga dagar, då känns det som om man åker i en lång backe. men när man har slut på dåliga dagar så åker man uppför den långa backen. så sjukt glad att man börjar åka upp i den långa backen. så jag hoppas på att jag skulle kunna andas och inte oroa mig så mycket.
men det är så svårt också, låt min kära mor få andas tills hon blir bättre. jag orkar inte höra på att ni ska bråka mer. jag vill inte höra att min mor börjar att gråta varjej gång hon slänger på luren efter ni bråkat.
jag gråter bäst i mitt rum på golvet. eller så sätter jag mig i förådet meden bild på min morfar när han håller mig som bebis. jag saknar min morfar som bara den, jag kommer alltid att börja gråta när jag ser ett kort på min morfar. det har jag gjort sen han dog. exakt två månader efter min födelsedag. 2 mars 2010.
men det är så svårt också, låt min kära mor få andas tills hon blir bättre. jag orkar inte höra på att ni ska bråka mer. jag vill inte höra att min mor börjar att gråta varjej gång hon slänger på luren efter ni bråkat.
jag gråter bäst i mitt rum på golvet. eller så sätter jag mig i förådet meden bild på min morfar när han håller mig som bebis. jag saknar min morfar som bara den, jag kommer alltid att börja gråta när jag ser ett kort på min morfar. det har jag gjort sen han dog. exakt två månader efter min födelsedag. 2 mars 2010.
Kommentarer
Trackback
