Att bli älskad kan vara svårt, när man inte kan ens älska sig själv.
Man älskar någon, men man vet inte om den har någon känsla för än. Men jag har funderat på detta länge. Man måste älska sig själv, innan andra kan börja älska en på riktigt.
Kärleken är blind, men jag vill gärna se..
Skämt bland att folk hittar kärlek, dom blir sjukt kära i varandra.. Find, men älskar dom sig själva egenltigen? Det skulle jag inte tro. För min kompis bara säger hela tiden "jag är så tjock, ful, äcklig, ingen älskar mig, varför lever jag ens om ingen älskar mig?" Seriöst! Jag blir sjukt besviken varje gång. För hon har ju pojkvän, som älskar henne överallt annat, han tycker hon är den smalaste och snyggaste tjejen som finns och som han har mött.. Varför tänker man bara på sig själv? Varför säger inte folket rätt ut "jag älskar en människa, men jag vet inte om jag älskar mig själv!" Asså jag blir sjukt ledsen när folk bara säger att jag älskar dig, men dom hatar sig själva och säger att dom inte är värd att leva!
Visst, om dom inte känner att dom inte är värd att leva längre, att ingen människa på planeten jorden älskar dom så ställ er framför tåget.
GÖR DET! JAG MENAR DET! GÖR DET! Ingen älskar ju er, så ställ er för fan!
Jag säger inte det för att vara taskig, men orkar inte höra era ord att ni inte är älskad utav någon, eller något. Jag är själv älskad utav min familj, vänner och släkten. Men det är inte sån kärlek ni kanske menar att ni vill uppleva.. Ni vill uppleva kärleken, förhållande, allt som era kompisar pratar om. "Jag älskar henne/honom sjukt mycket, skulle kunna dela resten utav mitt liv med den underbara personen!" eller kanske det är såhär "Shit, nu har vi varit ihop i 5månader, 1år osv.."
Men hålla? Lägg ner, om ni inte känner er älskad utav någon eller något hitta någon som vill älska er! Eller som kanske till och med redan älskar er, men aldrig vågat erkänna det!
Ni säger att ni har skärt er för ingen älskar er. Jag kan redan erkänna nu att jag tycker det är töntigt att man bara skär sig för att ingen älskar en person. Jag erkänner också att jag har skärt mig, som ni kanske redan har sett på någon bild. Men jag skär mig inte för att jag inte känner mig älskad, gör det för min morfar. Han dog 2/04-10.. Han älskade jag mest utav allt, ingen annan kunde ta hans plats, och kan fortfarande inte göra!
Jag tycker att det är vackert med blod. Älskar färgen, doften, smaken, hur lent och blött det egentligen är. Jag låter säkert som något psyko som blir kåt över att se blod! Men nej, jag tycker det är vackert. Är sjukt avensjuk på de som får näsblod många gånger. Är inte psyko, men anmäll mig om ni tycker jag verkar vara för sjuk för att vara inne på internet och äga en blogg..
Både mina armar och ben har ärr och nyskyrna sår..
Ärr är en slags konst tycker jag. Det är sjukt fint, älskar att kolla på bilder och att röra vid dom! Man kan inte se mina ärr, sjukt besviken på det, Är för blek för att de ska synas..
Ni som inte tycker att ni blir älskad nog utav någon eller aldrig blivit älskad. Att ni inte är värd någon, hejdå.
Bilder.
kokorv line.
Kärleken är blind, men jag vill gärna se..
Skämt bland att folk hittar kärlek, dom blir sjukt kära i varandra.. Find, men älskar dom sig själva egenltigen? Det skulle jag inte tro. För min kompis bara säger hela tiden "jag är så tjock, ful, äcklig, ingen älskar mig, varför lever jag ens om ingen älskar mig?" Seriöst! Jag blir sjukt besviken varje gång. För hon har ju pojkvän, som älskar henne överallt annat, han tycker hon är den smalaste och snyggaste tjejen som finns och som han har mött.. Varför tänker man bara på sig själv? Varför säger inte folket rätt ut "jag älskar en människa, men jag vet inte om jag älskar mig själv!" Asså jag blir sjukt ledsen när folk bara säger att jag älskar dig, men dom hatar sig själva och säger att dom inte är värd att leva!
Visst, om dom inte känner att dom inte är värd att leva längre, att ingen människa på planeten jorden älskar dom så ställ er framför tåget.
GÖR DET! JAG MENAR DET! GÖR DET! Ingen älskar ju er, så ställ er för fan!
Jag säger inte det för att vara taskig, men orkar inte höra era ord att ni inte är älskad utav någon, eller något. Jag är själv älskad utav min familj, vänner och släkten. Men det är inte sån kärlek ni kanske menar att ni vill uppleva.. Ni vill uppleva kärleken, förhållande, allt som era kompisar pratar om. "Jag älskar henne/honom sjukt mycket, skulle kunna dela resten utav mitt liv med den underbara personen!" eller kanske det är såhär "Shit, nu har vi varit ihop i 5månader, 1år osv.."
Men hålla? Lägg ner, om ni inte känner er älskad utav någon eller något hitta någon som vill älska er! Eller som kanske till och med redan älskar er, men aldrig vågat erkänna det!
Ni säger att ni har skärt er för ingen älskar er. Jag kan redan erkänna nu att jag tycker det är töntigt att man bara skär sig för att ingen älskar en person. Jag erkänner också att jag har skärt mig, som ni kanske redan har sett på någon bild. Men jag skär mig inte för att jag inte känner mig älskad, gör det för min morfar. Han dog 2/04-10.. Han älskade jag mest utav allt, ingen annan kunde ta hans plats, och kan fortfarande inte göra!
Jag tycker att det är vackert med blod. Älskar färgen, doften, smaken, hur lent och blött det egentligen är. Jag låter säkert som något psyko som blir kåt över att se blod! Men nej, jag tycker det är vackert. Är sjukt avensjuk på de som får näsblod många gånger. Är inte psyko, men anmäll mig om ni tycker jag verkar vara för sjuk för att vara inne på internet och äga en blogg..
Både mina armar och ben har ärr och nyskyrna sår..
Ärr är en slags konst tycker jag. Det är sjukt fint, älskar att kolla på bilder och att röra vid dom! Man kan inte se mina ärr, sjukt besviken på det, Är för blek för att de ska synas..
Ni som inte tycker att ni blir älskad nog utav någon eller aldrig blivit älskad. Att ni inte är värd någon, hejdå.
Bilder.
kokorv line.
